Hej alla fina blomsternissar med gröna fingrar! Förlåt för att det har varit så tyst här på sistone, men ända sedan mina pelargoner dog har jag liksom inte haft någon entusiasm för blommor. All den kärlek och pysslighet jag känt när jag befunnit mig i växtlandet, har förvandlats till en grå dimma. Men nu, de senaste dagarna har glädjen kommit tillbaka. Mina barn säger åt mig att rycka upp mig och att det bara var några blommor.
Men faktum är att blommor är mer än så. Blommor är liv man värnar om. Jag har sått fröna och sett dem växa. Jag har följt mina pellisar hela deras liv. Så ja, när alla dog tog jag det ganska hårt. Men nu har jag köpt nya frön att så och jag ska börja om på nytt. Den här gången tar jag pelargonerna bort från smittoområdet, det vill säga altanen. Istället har jag ställt in dem i min källare, där inget ont kan nå dem. Solens strålar lyser in genom källarfönstren och ger dem ljus och värme. Snart kommer jag ha ett helt nytt gäng pellisar att ta hand om.
Man tar sig igenom även de tuffaste hindren. Kom ihåg det om era växter dör, det är okej att vara ledsen. Men det är början på något nytt. Som en pelliskällare!
Allt gott